Rubriklogga

Hästens exteriör

AnatomiTypGångarter


En fin färg kan sitta på en dålig häst!


En bra häst har aldrig fel färg, heter det ju. Men det vi sällan tänker på är att det kan vara tvärtom också. En häst med en iögonfallande färg och fantastisk utstrålning, kan faktiskt vara rätt dålig sett från en domares perspektiv. Och då kommer nästa fråga - vad spelar en domares ord för roll? Vad är avelsvärderingar, premieringar och utställningar bra för egentligen? Varför ska jag bry mig om vad domaren säger om jag är nöjd med hästen som den är?

Tja, det finns faktiskt goda skäl till att lyssna på domarna. En avelsvärdering är en omfattande bedömning av hästens värde i avelssammanhang. Man tittar på vilken stam hästen har, vilka avkommor den har givit, och hur dess exteriör och rörelser ser ut. Det är här agnarna skiljs från vetet. En bra häst har en god exteriör som ger bra förutsättningar för arbete och hållbarhet, och har den dessutom en linje av exceptionellt fina ston bakom sig, samt hingstar som presterat bra både i premieringsringen och i aveln, så höjer det ytterligare avelsvärdet. Man vill helt enkelt ge framtida generationer av hästar de bästa möjliga förutsättningar för god hälsa och användbarhet.

En enskild häst kan ha enstaka svagheter i exteriören och ändå prestera bra inom sitt arbetsområde, men om man fortsätter att avla på hästar med sämre exteriör, kommer man snart stöta på svårigheter. Hästen som du tänkt använda till dressyr kanske inte kan ta ut steget ordentligt, och du rekommenderas av din tränare att antingen sänka dina ambitioner eller köpa en bättre häst. Hästen du tänkt använda till körning kanske inte orkar med att dra vagnen särskilt länge åt gången, utan att snabbt bli utmattad. Hästen du tänkt använda till hoppning blir halt gång på gång, för att dess ben inte klarar nedslagen efter hindren.

Alla dessa hästar går givetvis att använda till 'skogsluffning', men med handen på hjärtat, är det inte bättre att sträva efter ett genuint sunt hästbestånd, där man inte behöver oroa sig för sådana här situationer?


Men vad är det domarna bedömer, egentligen? Vad är god exteriör och vad är dålig exteriör? Vad innebär begreppet 'typ'? Och vad betyder alla de där orden de svänger sig med?

Det är inte lätt att förstå vad det är domarna tittar på när de bedömer hästar på en avelsvärdering eller riksutställning. Ibland förstår man inte kritiken ens när man får bedömningsprotokollet i handen; fikonspråket de använder kunde lika gärna vara grekiska.

Det här är en liten genomgång av hästens exteriör. Vissa egenskaper kan bedömas som goda eller mindre goda, oberoende av hästens rastillhörighet, då det påverkar djurets hållbarhet och hälsa. Andra egenskaper kan inte klassas som vare sig bra eller dåliga, utan enbart typiska eller icke typiska för rasen.

Anatomi

Det första vi behöver göra är att lära oss vad som är vad på hästens kropp. De flesta av oss har, efter ett antal år i hästeriet, ganska bra koll på namnen på hästens kroppsdelar. Men det finns fortfarande några stycken som man kanske inte riktigt vet var de sitter, eller var de börjar och slutar. Var är flanken, till exempel? Och länden, kruppan och korset? Vi tar en titt på de kroppsdelar som är av störst betydelse i en exteriörbedömning.

Hästens delar

Nästa steg är att titta djupare, på hästens skelett, som i mångt och mycket är det som avgör var alla kroppsdelarna befinner sig i förhållande till varandra. Benens längd, infästning och vinklar avgör hur den yttre anatomin ser ut.

Hästens skelett

Vinklar

Det här är ett område där vissa hästar kan 'plocka poäng'. En häst med sunda vinklar i sitt skelett vinner garanterat domarens gillande. Så vad är då sunda vinklar, och hur mäter man dem?

Bogbladets lutning mäts genom att man följer linjen genom bogbladet ner till marken, och mäter vinkeln de båda linjerna bildar. Korsvinkeln bestäms genom att man tecknar en linje genom höftbensknölen (8.) och sittbensknölen (9.), vidare ner till marken.

Hos de flesta allroundhästar är det önskvärt att ha en bogvinkel på ca 45° och en korsvinkel på 32-35°. En bog med lagom stor vinkel brukar beskrivas som välliggande.

Bog- och korsvinkel
Mager häst med synliga bog- och korsvinklar
 Hästen på bilden ovan är så mager att man tydligt kan se både bog- och korsvinkel. Den är omhändertagen av veterinärer och mår förhoppningsvis bra idag.

Brant bog

Vi börjar med framdelen. Bogbladet (1.) är första ledet i framdelens konstruktion. Vinkeln och längden på bogbladet avgör nämligen vilka rörelser hästens framben får.

En stor vinkel - en brant bog - gör det lättare för hästen att röra frambenet bakåt, men kan begränsa hästens förmåga att föra fram benet ordentligt. Den förhållandevis raka linjen från bogblad till underarm ger även en sämre stötdämpande förmåga i framdelen, vilket ökar risken för skador i frambenens leder och ligament.

Brant bog
Brant bog
Brant bog

Liggande bog

En liten vinkel ger en liggande bog som ger höga knälyft, men om vinkeln blir alltför liten kan den innebära att hästen har svårt att föra bak frambenet under sig. Man säger då att hästen 'trampar luft' och har svårt att ta ut steget. En alltför liggande bog ger även ett dåligt lokläge, då lokan tippar framåt istället för att ligga an mot hästens bogar.

Liggande bog
Liggande bog

Kort eller lång bog

Bogbladets längd sammanfaller ofta med bröstkorgens djup. Detta gör att ett bogblad med god längd - en lång eller djup bog - även ger ett gott bröstdjup, medan ett kort bogblad ger en grund bål.

Hästens skelett

Frambenet

Nästa ben är överarmsbenet (2.). Överarmens längd påverkas i viss mån av bogbladets vinkel; en brant bog ger ett kortare överarmsben, medan en välliggande bog ger ett längre överarmsben. På så sätt hamnar armbågen på ungefär samma ställe. Men det finns undantag. Vissa hästar med 45° vinkel eller mindre har ändå ett kort överarmsben. Detta gör att frambenet hamnar längre fram på hästens kropp, och ger en mycket lång underlinje. Man säger att hästen är öppen i bålen.

Underarmsbenet (3.), karpalleden (4.) skenbenet (5.) och de tre lederna vid kotan (6.) bedöms både framifrån och från sidan. Det finns en mängd benställningar som påverkar hästens rörelser och hållbarhet, så som x-benthet, felaktig inskening, marktrånghet, m.m. Benet kan också vara roterat utåt eller inåt från armbågen eller från kotleden. Allt detta är sådant man tittar på framifrån.

Från sidan sett finns ytterligare några saker att titta på, nämligen hur senor och ligament håller ihop frambenet. Slappa ligament ger en överrörlig led, medan alltför korta ligament ger en stum led eller en led som inte går att räta ut helt. Även kotans längd bedöms, då en lång kota tenderar att ge en vek kotled medan en alltför kort kota ger en stum kotled.

Slappa ligament i framknäet, s.k. sabelbenthet, är vanligt hos växande hästar, men försvinner hos de flesta då de når vuxen ålder.

Framben

Korsets vinkel

Bakdel

Hästens bakdel är i ännu större grad än framdelen ett 'dragspel' av vinklar. Bäckenbenet är den första delen, då det är lutningen hos detta som avgör hästens korsvinkel. Ligger bäckenet flackt så att sittbensknölen (9.) hamnar högt upp på hästens rumpa, så är korsvinkeln liten. Om bäckenet däremot lutar kraftigt, så att sittbensknölen återfinns längre ner mot hasen, så är korsvinkeln stor, vilket även kallas för ett brant, sluttande eller stupande kors.

Precis som bogvinkeln ofta påverkar längd och lutning hos överarmsbenet, bestämmer lutningen hos bäckenet längden på lårbenet. En flack korsvinkel ger ett långt lårben, medan en brant korsvinkel tenderar till att ge ett kort lårben. Dessa två ben, bäckenbenet och lårbenet, påverkar hur hästens bakben rör sig.

Flacka och välvinklade kors

Ett långt och inte alltför sluttande kors tillsammans med ett långt lårben ger en häst som både kan trampa under sig med bakbenen, och ta ut steget ordentligt bakom sig. Hästen får en god steglängd med kraft och framåtdrivning i gången.

Hos en allroundhäst är det önskvärt att korsvinkeln är 32-35° och att höftbensknölen, sittbensknölen och bakknät bildar en liksidig triangel. Detta kallas ett välvinklat kors.

Flackt kors
Välvinklat kors
Korsvinkel

Sluttande och/eller korta kors

Ett kort och brant kors, å andra sidan, ger en häst som visserligen kan trampa under sig, men som har svårt att få bak benen och får dåligt med 'påskjut'. Branta kors är relativt vanliga och förväxlas ofta med vinkeln på överlinjen mellan kruppan och svansroten, eller till och med med svansens ansättning.

En häst kan ha en flack överlinje, men ändå ett brant kors, och tvärtom. Den kan även ha en högt ansatt svans trots ett brant kors, eller en lågt ansatt svans trots ett välvinklat kors. Bäckenets lutning är vad som avgör korsvinkeln - inget annat.

Brant kors
Brant kors
Kort kors

Bakbenet

Nästa del av dragspelet som är hästens bakben är knäleden och skankbenet. Även här brukar det synas tydliga mönster: en god korsvinkel och ett långt lårben ger en god vinkel i knäleden och ett långt skankben.

Vinkeln i knäleden bestämmer i sin tur vinkeln i hasleden. En rak knäled ger ofta en rak hasled, vilka båda löper större risk för belastningsskador än mer vinklade bakknän och haser. Det är även möjligt att ha en övervinklad has, så kallad krokhas.

Bakben

Huvud, hals och bål

Vi har tittat på bog, framben, kors och bakben, och ska nu titta på hästens hals och bröstkorg. I ett domarutlåtande bedöms även bogen och korset under denna punkt.

Halsen kan vara lång, kort, tunn, bred, högt ansatt, lågt ansatt, smalt ansatt, brett ansatt, m.m. Vissa av halsens egenskaper påverkar hästens brukbarhet, men inte alla. Bland de sämre egenskaperna kan nämnas en kort hals, som kan göra det svårt för hästen att arbeta i form. En tumregel för lagom längd på halsen är att halsen ska vara lika lång mellan nacke och manke, som ryggen är mellan manke och kruppa.

Även en alltför bred ansättning av huvudet kan försvåra arbetet för hästen, då den helt enkelt stryper sin egen lufttillförsel om den böjer in huvudet mot halsen.

Kort hals
Brett ansatt huvud


Bringan kan vara bred eller smal, och delar vanligen denna egenskap med frambenens inbördes avstånd. En bred bringa ger en god bredd mellan frambenen, medan en smal bringa ger en trång frambensställning.

Manken kan vara hög, låg, lång eller kort. En väldigt hög och lång manke kan göra det svårt för ryttaren att hitta en sadel som inte skaver på manken, medan en mycket låg och outvecklad manke ger ett dåligt sadelläge och kan göra att sadeln glider åt sidan. I övrigt har inte manken någon större betydelse för hästens brukbarhet. En 'grop' mellan manken och halsens ansättning kallas för lansmärke.

Hästens rygg är av desto större betydelse för dess hållbarhet och användbarhet. Ryggen kan beskrivas som lång, kort, stark, svag, rak, låg, sänkt, m.m. En lång, svag rygg är mycket utsatt för belastningsskador, medan en mycket kort rygg ökar risken att hästen trampar sig själv på framhovarnas ballar med bakbenen. En oproportionerligt kort rygg gör det även svårt att passa in en sadel.

Lång manke och rygg
Grund bål
Normal kroppsbyggnad


Länden är den del av hästen som finns mellan det sista revbenets fäste vid ryggraden, och kruppan. Länden kan, liksom ryggen, vara kort eller lång, stark eller svag. Även uttrycket njurparti används ibland om länden.

Mellan det sista revbenet och höftbensknölen finns flanken. Flanken kan beskrivas som öppen eller sluten, och syftar till hur långt avståndet är mellan revben och höftbensknöl. Flankens egenskaper sammanfaller ofta med ländens; en lång länd ger en öppen flank. Hos en normalstor häst bör det vara ungefär en handsbredd mellan revben och höftbensknöl.

Bröstkorgen anses också ha stor betydelse för hästens prestationsförmåga. Ett djupt bröst med väl välvda revben ger god plats åt lungor och hjärta, och antas förbättra hästens förutsättningar för en god kondition. Bröstet kan beskrivas som djupt eller grunt, brett eller smalt. Bröstdjupet mäts mellan manke och sadelgjordsläge, medan bredden snarare syftar till revbenens välvning. Bröstomfånget är måttet runt hästens bröstkorg mätt vid manken. Omfånget påverkas, förutom av bröstdjupet, även av hästens hull.

Normalt båldjup
Överviktig

Exteriöra defekter

Vissa hästar har så grava exteriöra defekter att det närmast är att betrakta som missbildningar. Vissa beror på kända genetiska faktorer, så som dvärgväxt, medan andra är följder av felriktad avel och felaktig användning av hästen.

Dvärgväxt
Exteriöra defekter


Vidare till Exteriör: Typ